Jo eftersom jag inte kan sova så gör jag ett blogginlägg om melli nu.
Hon heter igentligen Caramelle och är född 1995 .Det började väl på hösten 2011.En av mina kompisar hade skaffat en till ponny. Jag vet inte hur vi kom in på det samtalet men jag frågade henne om jag kunde få följa med och provrida den "där" nya ponnyn. (Dock vet jag ej hur länge dom hade haft henne innan jag frågade om jag fick följa med/provrida)
Så en iskall vinterkväll provred jag melli, det snöade massor och det var säkert 15- ! Skulle inte förvåna mig om det var kallare för jag minns så väl hur jag skakade när jag red. ÄVEN fast jag hade 3-4 lager varma kläder .
Och det var väl inte så mycket att Tjoa över att det gick bra när jag red, för vi skrittade bara och travade. Paddocken var stenhård. Men jag föll pladask för henne. Och jag vet , vi har haft våra extremt bråkiga stunder . Avramlingar, stegringar , bockningar och allt annat möjligt. Men också haft underbara stunder.
Egna uteritter, lärt mig att hoppa henne
(och Jag lovar dig att om man inte hoppar henne rätt så flyger man av med näsan först i backen )
Lärt henne Pussas osv..
Första gången jag hoppade 1 meter var på henne.
En sak vi fortfarande övar på är att stå still när man sitter upp. För första gångerna jag red henne så hann man knappt sätta foten i stigbygeln och hon började gå framåt . Så jag tog tag i problemet och nu står hon nästan stilla .
Och ni där ute undrar väl vad för freaking som kan älska en sånt där vildhäst.
Men som många hästmänniskor säger:
Alla hästar kan ridas , man behöver rida den OCH förstå den rätt.
Men om ni någonsin förstod hur skönt det kan vara att veta att något väntar på en . Att ge den kärlek.
Och mår man jäkligt dåligt så är det bästa medicinen att få umgås med hästen för den förstår . "en häst kan prata bara man lär sig att lyssna på den"